Inget barn väljer att bli en hemmasittare
De så kallade hemmasittare är barn och unga som vill gå i skolan, men inte vågar eller förmår gå till skolan och därför är hemma under längre perioder. Som förälder i det läget, känner man sig ofta både misslyckad och ifrågasatt. Runt hemmasittarna finns en familj som försöker hjälpa sitt barn. Att som förälder veta vad man ska göra kan däremot vara svårt.
All frånvaro bör utredas
Att inte gå i skolan innebär ett stort lidande för den unge själv och för familjen runtomkring. Skolfrånvaro övergår ofta i arbetslöshet och utanförskap om inget görs. Det finns många goda skäl till att sätta in resurser tidigt för att hjälpa hemmasittare tillbaka till skolan.
- Alla föräldrar vill att deras barn ska gå i skolan. Jag tror inte att något barn vill bli hemmasittare. De vet att det får stora konsekvenser för deras liv och att det orsakar stor skada för dem själva och deras familjer. Men när det har gått tillräckligt långt är rädslan för att gå till skolan större än oron för framtiden, säger Lena vars barn blev en s.k. hemmasittare i början på årskurs 7.
Lena fortsätter:
- Till en början förstod jag inte, det var lite magont, huvudvärk eller någon annan verklig sjukdomssymptom. Men som mamma anade jag att det var något mer, men det tog ett år innan jag helt fick klart bilden för mig. Ett år med ströfrånvaro.
Upprätta samverkansstrukturer mellan alla aktörer runt barnet och agera tidigt
Problematisk frånvaro måste upptäckas i tid. Orsakerna till problematisk frånvaro är olika med beteendet har liknande beröringspunkter. Det börjar oftast med giltig ströfrånvaro.
Hemmasittandet kan få allvarliga konsekvenser, både på kort och lång sikt och gällande såväl barnets skolgång som dess emotionella och sociala utveckling. Situationen skapar inte bara stress och ohälsa hos barnet, utan påverkar också hela familjen. Kunskap och samarbete mellan skola, socialtjänst och BUP är a och o. Hemmasittarna måste uppmärksammas i tid.
- Skolan kopplade snabbt in kurator, elevhälsa och rektor. Problemet för mig låg inte i att skolan inte agerade. Situationen för mig som förälder blev att jag hamnade som koordinator för alla instanser. Alla skötte sig inom sitt område men dialogen mellan BUP, skola och socialtjänst fick jag som förälder sköta. Gå på olika möten, diskutera prioriteringar och att hålla koll på vem som skulle ansvara för vad blev mitt jobb. Ett jobb som tog fokus från den viktigaste rollen jag har, att vara mamma.
Allt börjar i klassrummet
Det spelar ingen roll hur bra politiken, samverkan är, om skolmiljön inte fungerar. Relationen mellan lärare och elev är grundläggande och lärarna måste få stöd. Lärare som brinner för sitt yrke ges inte förutsättningar att göra ett bra jobb när budget i balans är viktigare än skollagen.
- Samtidigt kan vi inte lägga hela bördan på skolan. Som jag ser det är det ett systemfel som gör att skolan inte kan möta de här eleverna som man skulle vilja. Lärarna har hög arbetsbörda och skolan gör ekonomiska prioriteringar som påverkar enskilda elever. Det bästa vore om det fanns en ansvarig i kommunen som arbetade med elever med hög frånvaro, fortsätter Lena.
Vikten av närvaroteam
Skolfrånvaro är en riskfaktor och en varningssignal som skolorna måste ta på största allvar. Frånvaro uppstår nästan aldrig isolerat från andra riskfaktorer. Idag går skolpersonalens tid ofta till att agera i akuta situationer vilket gör att det inte finns tid och kraft kvar att arbeta främjande och förbyggande. Skolan måste vara en del i återgång till skola och genom ett väl fungerande elevhälsoarbete är detta möjligt. Många skolor har löst situationen med Närvaroteamet. Teamens roll är att stötta skolan att hålla strukturer och följa upp gjorda handlingsplaner. Vem gör vad, när och hur.
Nyckelord som bemötande, tydlighet, förutsägbarhet, kontinuitet och uppföljning är det som Närvaroteamet förmedlar till skolorna i arbetet med elever och föräldrar. Närvaroteamet ser vikten av att utforska elevens orsaker till frånvaro, att främja och återskapa kontakten mellan skolan och familjen.
I årskurs 9 kopplades just ett närvaroteam in runt Lenas barn
- För oss blev det vändningen. Vi fick en person som skötte kommunikationen mellan instanser, tog ansvar för att prioritera vad som var viktigast att fokusera på och enbart en person mitt barn behövde arbeta med.
Börja se frånvaro som en samhällsfråga och inte som individkostnad
Att klara skolan är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot psykosociala problem. Den främsta anledningen att arbeta med att öka skolnärvaron är för att eleverna ska klara skolans kunskapskrav. Åtgärderna måste syfta till att eleverna så fort som möjligt ska vara närvarande i skolan och få det stöd de behöver för att kunna nå målen. Detta fokus bör finnas både i skolan och hos de samhällsaktörer som skolan samverkar med. Arbetet med att öka närvaron måste finnas på organisationsnivå och ska inte byggas på enskilda personer.
- Det finns ingen enkel lösning. Men om jag och andra kan bidra med mer kunskap, uppmärksamma frågan och visa hur komplext problemet är. Då kanske de ansvariga inser att de måste anstränga sig och lägga mer resurser. Och att de resurser som krävs är en liten kostnad sett till samhällsvinsterna om situationen vänder. Man får inte se det kortsiktigt, avslutar Lena.